top of page

Problemen med sömnträning och alternativa sätt att förbättra bebisens sömn

Skribentens bild: Julianna WernerJulianna Werner

Uppdaterat: för 7 dagar sedan

Många föräldrar oroar sig för bebisens sömn. Sömnbrist är ett allvarligt problem för många småbarnsföräldrar, och att vända sig till sömntränare som lovar snabba lösningar kan verka som det bästa, och ibland enda, alternativet.


I den här artikeln förtydligar jag vad sömnträning är, ger en kort förklaring av biologin bakom spädbarns sömn och erbjuder några alternativa sätt att och förbättra sömnen under det tidiga föräldraskapet.



Vad är sömnträning?


Sömnträning baseras på Behaviorismen som är en psykologisk inriktning från 1900-talets början. Metoderna syftar till att eliminera oönskade beteenden genom att förändra hur föräldern svarar på bebisens signaler.


Många sömntränare reproducerar vanliga missuppfattningar om bebisars och barns sömn, som att bebisar behöver läras att göra skillnad på natt och dag, och att sömnträning är nödvändigt för att små barn ska kunna etablera hälsosamma sovvanor.


Vissa sömntränare uppmuntrar föräldrar att antingen lämna bebisen ensam i ett rum och inte titta till honom förrän på morgonen, eller att kolla till honom med allt längre tidsintervaller. Andra sömntränare förespråkar metoden att vara i samma rum som bebisen, men att inte ge honom den respons han önskar från föräldern (i de flesta fall, att bli tröstad).


Att ignorera bebisens gråt kallas ofta för "Cry It Out-metoden" eller CIO. Baserat på aktuell forskning vet vi att metoder som går ut på att lämna ett stressat barn ensamt utan föräldrastöd, eller att inte svara an på bebisens signaler med den omvårdnad som barnet förväntar sig från föräldern, skadar anknytningen och barnets utveckling (1).


Det finns inflytelserika studier som stödjer sömnträning, som Price-studien, men tyvärr har dessa studier brister antingen i metodiken eller i tolkningen av resultaten, oftast på grund av forskarnas intressekonflikter.


Vad är ‘normal’ sömn för en bebis?


Spädbarns naturliga sömncykler är mycket kortare än vuxnas och de spenderar längre tid i REM-sömn (lätt sömn där hjärnan är mer aktiv). Detta innebär att bebisar naturligt vaknar lätt. Detta hjälper till att skydda dem från plötslig spädbarnsdöd (SIDS) och stödjer hjärnans utveckling.


När bebisar föds har de ingen dygnsrytm och deras sömn styrs istället av hunger, törst eller psykologiska behov som behov av trygghet och närhet. Det är normalt och förväntat att bebisar vaknar och äter på natten under hela första året och även därefter.


Vid cirka tre månaders ålder kan bebisar visa tecken på en dygnsrytm, baserad på deras egen melatoninproduktion och andra kroppsfunktioner som har en 24-timmars cykel, såsom förändringar i blodtryck, kortisolproduktion och puls.


Föräldrar märker ofta att deras bebis sömn går igenom stora förändringar under det första året. När bebisens hjärna utvecklas snabbt kan de behöva mer känslomässigt stöd när de somnar. De kan också vakna oftare än förut.


Bebisar utvecklas mycket runt 4 månader, vilket kan påverka sömnen. Sömnförändringar som sker runt den här tiden brukar ofta felaktigt förklaras som att bebisen går igenom en "sömnregression". Sömnregression är en ovetenskaplig och vilseledande term eftersom ett barns sömn aldrig går tillbaka i utvecklingen.


Varför sömnträning är problematiskt


Målet med sömnträning är att få bebisen att somna utan stöd och sova hela natten mycket tidigare än vad som är normalt ur ett biologiskt perspektiv. Orealistiska förväntningar på bebisars sömn reproduceras av sömntränare som förlitar sig på föråldrade metoder, som vi idag vet inte stödjer spädbarnets utveckling.


Även om det är bebisen som blir sömntränad, är det lika mycket en träning för föräldrarna som måste lära sig att ignorera sina nedärvda neurobiologiska instinkter att svara på sin bebis anknytningssignaler. Det är ett högt pris att betala, i synnerhet eftersom det saknas stark evidens för att sömnträning leder till några positiva långsiktiga effekter.


Faktum är att mammor och bebisar är tänkta att vara fysiologiskt synkroniserade. Dyaden delar känslor, vilket innebär att när bebisens kortisolnivåer stiger, gör även mammans det. Sömnträning stör denna mekanism genom att träna bebisen att hålla tillbaka sina känslouttryck, som normalt sett låter mamman veta när hennes bebis är stressad (2). En förälders känslighet för sin bebis behov, inklusive hans känslomässiga behov, är grundläggande för en trygg anknytning.


Finns det några mildare sömnträningsalternativ för familjer som kämpar med sömnbrist?


Sömnträning är inte det enda alternativet för föräldrar med sömnbrist. Alternativa metoder tenderar att vara mer individualiserade och ge mer hållbara resultat.


En holistisk sömncoach har ett helhetsperspektiv som inkluderar en kartläggning av bebisens sömnmönster, näring och stimulans, miljöfaktorer, utvecklingsfaser, familjesituation och omständigheter (1). Baserat på sin utvärdering kan sömncoachen hjälpa föräldrar nå sina mål med hjälp av metoder som är känsliga för bebisens utveckling och mentala hälsa.


Istället för att förändra bebisens beteende kan anknytningsbaserade metoder också bidra till att stärka föräldrarna med strategier för att anpassa sig till bebisens behov, som att justera förväntningar till vad som är biologiskt normalt och befria föräldrarna från skuldkänslor kring hur deras bebis sover (3).


Samsovning som ett sätt att få mer nattsömn


Föräldraskapet är ett dygnet runt-ansvar, och många småbarnsföräldrar kämpar med att få tillräckligt med sömn på natten. När föräldrar konsulterar BVC om sina sömnproblem presenteras samsovning sällan som ett alternativ. Det finns dock forskning som visar att det är säkert att dela säng med sin bebis så länge man undviker kända riskfaktorer.


Samsovning tillåter ammande mammor att amma sina bebisar fritt under natten, vilket skyddar amningen och därför är positivt för bebisens långsiktiga hälsa och utveckling.




Källor och hänvisningar:


(1) Hookway, Lyndsey (2019) Holistic Sleep Coaching: Gentle Alternatives to Sleep Training for Health and Childcare Professionals. USA: Praeclarus Press.


(2) Middlemiss, W. Et.al. (2012) Asynchrony of mother–infant hypothalamic–pituitary–adrenal axis activity following extinction of infant crying responses induced during the transition to sleep. Early Human Development, 88 (4). From: Asynchrony of mother–infant hypothalamic–pituitary–adrenal axis activity following extinction of infant crying responses induced during the transition to sleep - ScienceDirect


(3) Brown, Mark (2022/03/22) Crib sheet: experts issue advice for new parents to cope with sleepless nights. The Guardian. From: Crib sheet: experts issue advice for new parents to cope with sleepless nights | Children | The Guardian


bottom of page